Varför ska just kärlek göra ont ? Sitter och SKAKAR pågrund av kärlek, kärlek har fått mej må så dåligt, in till självmordstankar....!

Om jag ihuvudtaget drömmer blir det bara mardrömmar, och enda sen jag träffade en kille så har jag drömt om honom, han lämnar mej..

Nu är jag i den "sitsen" att jag vet att han väljer bort mej...

Men han sårar mej med min kompis så jag kommer såra mej själv, ska bryta mellan oss.. Blir verkligen tvungen, hjärtat delar sej långsamt och plågsamt just nu... Jag vill BORT, långt här ifrån, jag måste bort....

Seriöst, behöver verkligen HJÄÄÄLP!..

Något händer, snart händer det.. Jag vet inte vad men något är det..

Och jag känner..... det är INTE bra.

"När jag tänker på dej blir jag sjuk! Min största rädsla är att du lämnar mej. Nu vill jag bara glömma DEJ! Ibland önskar jag faktiskt att jag ALDRIG träffat dej. DET GÖR SÅ JÄKLA ONT! Jag måste göra något som jag verkligen inte vill.. Bryta mellan oss för jag klarar verligen inte mer.

Du knullar Nathalie, så ONT att veta. Du fick mej glömma den förra, som gjorde mej "illa". Blev verkligen lycklig! Men efter allt som hänt nu så springer jag verkligen ut och skriker ut min ångest! Har ingen ork längre.. Sticker jag så hittar dom mej, så det finns bara ett sätt som alla kommer gilla? Känns det iallafall som.. Ta kraft och bara HOPPA, somna och ALDRIG mera vakna. Du fick mej bli reda (A), kanske låter sjukt, men det är sant... Du fick mej tro på en lögn. Du är spelaren och jag är pjäsen.. PLAYER. Har fått nog.."

Grattis Världens Bästiigaste Mamma :)<3

Camilla Björk!<3

Håller med syrran, om jag inte visste hur gammal du var skulle jag kunna chansa på 30 år...

Men Idag blir du 40 ÅR ;'sss?!?!?!

Grattis, jag ÄLSKAR dej så otroligt mycket :)<3

Vill ha dej här föralltid :)

FAN VAD JAG ÄR GLAD ÖVER ATT FÅ KALLA JUST DEEEJ FÖR MIIIIN MAMMA!<3

När jag kom hem fick jag mej lite bortskämd (A)

Fick läsk, chips, varm chokklad, och bodde hos pappa i nå dag :P

Sen fick vi nu då i onsdags eller torsdags en tid hos BUP, som nu ringt socialtjänsten, ska på möte om fosterplacering.... ;(

Och jag behövde inte ens säga att jag blivit misshandlad och våldtagen,

och sen har det vart SUPA hos kompisen som nu anklagar mej för att ha snott 2 bh:ar -.- LÖJLIGT..

Även om jag hade gjort det är det LÖJLIGT, har egna kläder ....

Aja, igår blev det verkligen PANIK!!!!!

Min syrra skar sej, så en internet kille som hon träffat 2-3 gånger från malmö hade ringt ambulansen, så dom kom, och då stack Emelie genom fönstret, och sen kom då polisen....

Hon hade alltså BLODFÖRGIFTAT SEJ SJÄLV :'(

Men hon lever iallafall men mår halvt bra...

Och nu mår jag piss pågrund av att hjärtat delas plågsamt.

JAG ORKAR INTE MER, jag är så här nära på att dö känns det som, känns som om jag MÅSTE ta livet av mej, killen jag gillar har precis fattat att jag har enormt starka känslor för honom.

Och ändå håller han på med mej och min kompis, knullar henne fortfarande.. JAG HAR VERKLIGEN FÅTT NOG...

Livet ska inte kännas så här... Varför ska man leva om livet bara gör ont?

Efter alla killar jag haft har jag aldrig känt såhär! Jag tror bara jag inbillat mej på dom gångerna, dom killarna jag får mest känslor för sårar mej..

SNÄLLA?!?!?! Nåra råd?

Vad ska jag säga till honom ?

Funderar på att sticka igen, men leta sovplats först ;'ssss

Jag känner att jag MÅSTE bort...  NU, NU, NU, NUUUUU..!

Pösss